Lite Ledsen =(
Varför kan ingenting vara enkelt? varför kan man inte bara få ha kvar sina vänner och inte behöva känna att dom alltid ska försvinna =( Antingen skaffar dom kille och då är man inte lika viktig eller speciell längre, eller så bara försvinner deras underbara personlighet. Där står jag nu tyvärr. Vi va dom dära bästa vännerna som alla va avis på. Vi följde alltid efter varandra till och med när du hade de mysigt med en kille i samma säng som mig. Ingen kunde sära på oss, eller juste de kom ju en kille som du blev kär i och lätt som en plätt tog han min plats, bara så där. Där va man speciell, nejdå. Sen försökte vi ändå klara av att vara vänner men de gick inte så bra utan du gaddade ihop dig med min och din gamla bästis. Vi va nämligen tre från början. Ni två kom på att sprida en väldans massa skit om mig, ni lyckades att vända hela våran klass mot mig. Och där står jag själv och ska ta all den skiten, hur lätt är de på en skala? Inte så värst tyvärr. Det roliga va att jag inte märkte någonting förns veckan i Torpis när alla ignorerade mig och va totalt iskalla. Men då kom A och berättade allt, vilket jag är helt oförklarligt glad för. Alla i klassen förklarade sig och bad om ursäkt flera gånger. Men jag kunde inte få fram något ljud, jag va bara totalt knäckt. Tänk att de va min gamla "bästa" vänn. Och utan att hon någonsin har bett om ursäkt eller någonting utan vi bara snackade om de så förlät jag henne för ett års ren mobbing, plus att hon lämnade mig för sin dåvarande kille.
Och vi blev vänner IGEN, bästa vänner tillomed. Men efter att de hände har hon inte varit sig själv och hon har långsamt försvunnit in i sig sjäv. Hon är inte lika lycklig längre, men är de så konstigt hon får bara massa skit. Motgångar, motgångar och mer motgångar. Jag kan verkligen Hata den flickan men gud va jag kan älska henne. Jag kan sakna henne för att jag inte träffat henne en dag. Nu känner jag mig helt tom och matt. Allt jag ville få sagt är att jag saknar min J..... =( Vi som alltid ställde upp för varandra och litade på varandra. Det va liksom du&jag. Åhhhh!!!!!! Men nu har vi snackat ut och jag hoppas verkligen att de ska gå vägen den här gånger, för sen orkar jag inte mer =(
Alltså Loi, om du vill skriva om mig i din blogg så skriv mitt namn istället, "gammla bästis" tack för ett fint smeknamn, så de är de man är...aja.
Jag skriver mina förkortningar för att inte va en person i min blogg, jag vill bara få fram de jag vill få ut. Om du inte har bättre saker än att rätta mig så fortsätt! men jag börjar riktigt ledsna nu på ditt pickande. Du låter mig vara så låter jag dig vara, bra va?
