Lite Ledsen =(
Varför kan ingenting vara enkelt? varför kan man inte bara få ha kvar sina vänner och inte behöva känna att dom alltid ska försvinna =( Antingen skaffar dom kille och då är man inte lika viktig eller speciell längre, eller så bara försvinner deras underbara personlighet. Där står jag nu tyvärr. Vi va dom dära bästa vännerna som alla va avis på. Vi följde alltid efter varandra till och med när du hade de mysigt med en kille i samma säng som mig. Ingen kunde sära på oss, eller juste de kom ju en kille som du blev kär i och lätt som en plätt tog han min plats, bara så där. Där va man speciell, nejdå. Sen försökte vi ändå klara av att vara vänner men de gick inte så bra utan du gaddade ihop dig med min och din gamla bästis. Vi va nämligen tre från början. Ni två kom på att sprida en väldans massa skit om mig, ni lyckades att vända hela våran klass mot mig. Och där står jag själv och ska ta all den skiten, hur lätt är de på en skala? Inte så värst tyvärr. Det roliga va att jag inte märkte någonting förns veckan i Torpis när alla ignorerade mig och va totalt iskalla. Men då kom A och berättade allt, vilket jag är helt oförklarligt glad för. Alla i klassen förklarade sig och bad om ursäkt flera gånger. Men jag kunde inte få fram något ljud, jag va bara totalt knäckt. Tänk att de va min gamla "bästa" vänn. Och utan att hon någonsin har bett om ursäkt eller någonting utan vi bara snackade om de så förlät jag henne för ett års ren mobbing, plus att hon lämnade mig för sin dåvarande kille.
Och vi blev vänner IGEN, bästa vänner tillomed. Men efter att de hände har hon inte varit sig själv och hon har långsamt försvunnit in i sig sjäv. Hon är inte lika lycklig längre, men är de så konstigt hon får bara massa skit. Motgångar, motgångar och mer motgångar. Jag kan verkligen Hata den flickan men gud va jag kan älska henne. Jag kan sakna henne för att jag inte träffat henne en dag. Nu känner jag mig helt tom och matt. Allt jag ville få sagt är att jag saknar min J..... =( Vi som alltid ställde upp för varandra och litade på varandra. Det va liksom du&jag. Åhhhh!!!!!! Men nu har vi snackat ut och jag hoppas verkligen att de ska gå vägen den här gånger, för sen orkar jag inte mer =(
Min fina soliga,snöiga dag =)
Jag vaknar av att telefonen ringer och ringer och ringer. Det va min kära vänn A som hade tråkigt. Så vi snacka av oss med varandra som vi brukar göra, VÄLDIGT skönt. Sen efter en timmes snackande ringer P och vi snackar om allt som har hänt senaste tiden, och där gick en timme till. Sen ringde A igen och vi snacka i 2 timmar =P jaa som man kan säga så gillar jag att snacka i telegon. Typiskt tjejgrej,....tror jag.
Jag och A bestämmer oss i.a.f för att cykla till plugget imorn, då snackar vi inte 5 minuter ner för backen utan några mil. Vi hoppas att vi ska klara det på 2 timmar, så då vet man att det är långt. Sen bestämde vi oss för att plugga projektarbetet. Vi skulle plugga från 4-5 och då verkligen plugga. Vi är väldigt bra för varnadra vid sådana tillfällen, när vi pushar (hur nu de stavas) varandra. Jag klippte sen min brorsas hår och bakade sen en god och kladdig choklad-kaka. Tyvärr gjorde jag samma misstag som jag gjorde i måndags (då jag också bakade kladdkaka). Jag åt Alldeles för mycket smet, vilket är min favvorit =P Så jag fick jätte ont i lill-magen och sen har jag lite sådär halv ont i min lilletå för jag råkade sparka henne rakt in i en kant, så de ser ut som att min lilltå är en semla. För man kan liksom lyfta hatten (längst upp/fram på tån) de är som att man bara skurit av huden rakt av, men att de sitter fasst med en liten bit hud (ÄCKLIGT). Men som tur va gick tån inte av =)
Vill ha barn =}
Så kan de tyvärr inte bli för mig just nu, för jag har varken ett jobb som kan försörja en liten eller en pojkvänn som vill =( Jag har en underbar pojkvänn som jag verkligen älskar. Och jag vill inte ha någon annan, känns nästan som att jag hittat den som är ämnad för mig även fast jag inte vet vad de är som gör att vi klickar. För vi är totalt olika och ingenting gemensamt nästan. Kanske att båda gillar att mysa vid en film och ta de lugnt.
Men som sagt han vill inte ha barn, han är inte inne i den perioden än. Och då blir de väll bara för mig att acceptera det. För när de äntligen är min tur vill jag att barnet ska vara något glädjande och efterlängtat och inte bara innebära problem och stress. Jag skulle i.a.f inte kunna "missa" P-piller och gå bakom ryggen.
Men saken är att jag vill göra så himla mycket och undrar om det blir omöjligt att göra de sakerna om man har barn. För antingen kan jag få barn tidigt och sen när de flyttar ut hitta på lite allt möjligt. Eller så kan man skaffa barn sent och göra allt man vill göra innan.
Vet inte varför jag så gärna vill ha barn. Men varje gång ett barn, eller en gravid går förbi känner jag bara en stark känsla utav saknad och sug. En lite svår känsla att beskriva*
Men jag vill så gärna ha en egen liten knodd, saknaden är förskräcklig* =(
Hur ska jag göra?
Men det är inte så lätt att inte känna sig anhörig till någon, att känna att man inte liknar någon, att inte ha/känna tryggheten. Det blir lite ensamt och vilset. Man ser andra familjer där de liknar varandra och värkligen känner banden. Jag gör tyvärr inte alltid de. Vilket gör att jag känner ångest till min nuvarande familj som verkligen har gjort mig till deras barn. Och jag kan inte ge lika mycket tillbaka.
Nu låter de som att jag inte gillar min familj, jag älskar min familj, vi har de väldigt svårt ibland men helt underbart veckan efter. Jag tror inte att det finns någon fläckfri familj, alla har sina egna jobbiga problem.
Jag håller just nu på att skriva ett projektarbete om Adoption, vilket jag tycker ska bli väldigt intressant men jag har tyvärr inte börjat än och jaaa, de ska vara klart om någon vecka. Men jag känner inget sug för någonting som har med skola och tråkiga saker att göra, Ibland blir de så för mig. Suget försvinner när de blir lite mycket drama runt omkring. Men jag ska allt lyckas göra klart de dära arbetet någon gång innan tiden går ut. Men nu har jag fått tömma mig. Kommer väll troligen ett till inlägg snart. Har mycket skräp i papperskorgen, tyvärr =(
En ny dag med nya problem
Ja vad ska man säga, man snackar med en kille på msn för att snacka, men allt han vill är att se ens tuttar =P
Känns inte som att de är första gången killar är så. Men jag ska verkligen inte säga att alla killar är likadana, dumma & kåta. Ska jag vara ärlig tycker jag att brudar kan vara dubbelt så kåta & dumma. Vi snackar bara en massa skit om varandra och bråkar och har oss. Undra om de är något man växer ifrån eller om det är något man får lära sig att leva med? Vi har även ett ständigt tävlande om vem som har snyggast kläder, snyggast vänner, flest killar osv. Eller har man kanske den tävlingen med sig själv för att man går och gämför sig med varandra hela tiden?
Som sagt har jag väldigt många frågor och väldigt lite svar.
Men ha en bra Solig dag =)
Godnatt & sov gott <3
Jadu, att man orkar...
Ja, som ni lär märka är mitt liv ett ändlöst intrig hjul. Där mina närmaste snurrar runt och jag värkar ständigt ha nya bästisar. Men de kanske är så de ska vara? vad vet jag...
Jag har i.a.f lär mig att jag måste tänkte mycket mer på vad jag vill och känner för. För att inte förlora någon blir de lätt att man försöker passa in, vara en "toffel".
Men varför dras jag ständigt till fåglar med skadade vingar. Jag har därimot en underbar vänn med alla sina fötter på jorden, en riktig ängel min My.
Men det ständiga återkomande ämnet, varför bli man alltid lämnad av sina vänner för att dom har gått och blivit kära?
Att man har blivit kär måste väll förfasiken inte betyda att man inte kan ha ett eget liv, sitt gamla liv. Jag hajjar inte de dära!
Nu låter de kanske som att jag är en brud med bara en massa negativt, men så är de inte. Jag är bara en brud som har för många funderingar och åsikter. Vilket inte alltid är så populärt.
Då har man skaffat blogg
Vi får se om jag klarar av de här =P
